Tiden på bb

Jobbigt nog så fick vi dela rum!
Var 2 tjejer och en bebis på andra sidan.

Jag fick gå och duscha, men svimmade av lite i duschen. Hann trycka på knappen innan så dom kom och lade upp mig på sängen som stod där.

Kissade första gången i duschen och det var också värre än hela förlossningen, fy fan alltså!

Varje gång jag måsta kissa sen, resten av tiden på bb, så fick det bli i duschen.
Gjorde så sjukt ont, men att sätta sig på toa och kissa utan att spola vatten emot var inte ens något att tänka på.
Det värsta av allt var ju att man kissade ofta! Var ju mkt vätska som skulle ur :(
Åt alvedon och ipren regelbundet och fick bedövningssalva att stryka på.
Använde även frysta bindor, så skönt! Älskade dom :)

De kom ju in ibland och tog några prover och frågade om man hade kissat och så.
Ganska sent kom det in någon för att hjälpa till å lägga honom vid bröstet.
Funkade sådär, vi fick till slut ta några droppar på sked och ge honom.

Max´s faster Vicki var först på besök! Hon kom in på vårat rum och hälsade på och vi fick några fina saker :) <3

Tjejerna surrade oavbrutet skit högt tills klockan var 1-2 på natten! ibland i telefon och ibland med varandra. Deras bebis däremot bara sov och sov.

Jag som inte hade sovit något alls natten innan och inte något på dagen under fl heller, var ju helt slut och ville bara sova!
Var så sjukt less på dom där tjejerna.

Och lagomt tills att dom lade sig för att sova, så vaknade Max och skrek i stort sett resten av natten. Rätt åt tjejerna! haha.

Försökte lägga han vid bröstet så han fick tussa, försökte lägga han så han kunde sova, A försökte ta han och så där höll vi på och sov om vartannat.
Det var en så hemsk natt och jag hade då varit vaken 2 nätter i rad plus genomgått en förlossning. Pigg? Näe inte precis!!

Fick nog framåt morgonen och plingade in en sköterska.
De hade ju tidigare sagt att man kunde få lämna bebisen till dom om det blev för jobbigt.
Men iaf, så den där sköterskan försökte hjälpa mig att lägga honom vid bröstet.
Jag hade ju hävt upp den där järngrejjen på sängen eftersom jag hade Max där.
Hon fick så ont i ryggen av att stå å hänga över den där, men hon fick inte heller ner den där. Sopa.
Så hon gick iväg för att leta den som hjälpt mig att lägga honom till bröstet tidigare på kvällen.

Låg där å väntade i 2 timmar, och Max skrek typ hysteriskt.
Inte fan kom det någon.
Så tillslut somnade vi utmattade allihopa. Skönt.
Sov väl 2 timmar haha;)

Ringde in någon igen men blev ingen hjälp då heller.

Dagen gick och jag försökte själv lägga honom vid bröstet.
Fick inte alls nå hjälp och vi kände oss helt bortglömda. Var en jobbig känsla.
Vi hade ju ingen aning om hur man tog hand om en bebis!

Dagen gick och inte en enda hade varit in och hjälpt oss med något.

Och jag som hade bestämt mig för att inte amma började bli väldigt orolig på hur jag skulle bli bemött när jag sa det. Skulle jag behöva gå å leta någon för hjälp?
Max var grinig till och från.

Mot kvällen, alltså när Max var MER än 1 dygn kom det äntligen in en seriös människa och pratade med mig. Frågade hur jag mådde och hur jag kände för amning.
Jag berättade att jag inte ville amma och hon stöttade mig till fullo. Tack för att jag fick prata med världens bästa!
En stor sten sjunk från mitt bröst och jag kände mig 100 kg lättare. Nästan så jag grinade.
Hon sa " ja men då måste vi ju gå å blanda lite mat så han får äta! Inte konstigt att han varit grinig!
Mitt BARN hade alltså varit HUNGRIG utan att jag fått den hjälp jag behövde.
Hon blandade mat i flaskan vi tagit med :)
Vi fick ge napp eftersom jag inte skulle amma måsta han självklart ha napp sa hon.
Så han fick den fina nappen vi tagit med, en Mam 0-2 månader. Så liten men såg ändå så stor ut :)

Allt började genast kännas så mkt bättre och jag blev så lycklig!
Andreas fick mata och allt gick så bra.

Hon hämtade piller för att stoppa mjölken i mina bröst.
Det viktiga för mig var att han fick i sig de viktiga första dropparna och det fick han :)

Vi gick ner till entren där vi mötte Max´s farmor.
Jag tog med min mat och Andreas hade köpt från cafét(men vi bytte ;)
Jag tog mitt piller och vi pratade och den nyblivne farmorn myste med sitt första barnbarn :)
Vi fick massa presenter såklart :)

Sen kom mamma och pappa oxå medans svärmor var kvar.
Å sen kom nyblivne farfarn, Karina, Jimmy och Johanna.
Vi blev överrösta med presenter och jag har för mig att någon utav farmorn eller farfarn matade Max med flaskan, kommer inte ihåg vem? Eller var det mormorn?

Ingen trodde på att jag inte skulle amma, även fast A förklarade att jag inte skulle så undrade alla varför han hade napp och fick äta ur flaska.
(Ska man amma ska man ju inte ge napp eller flaska i början)
Jaja, de trodde inte på det ändå och fortsatte tjata om den där jäkla amningen.
Jag stängde öronen haha ;)

Vi gick upp till ett tomt rum, vi skulle få sova ensamma inatt. Så skönt!

Och Max var ju en helt annan bebis nu!
Han åt och sov och var så nöjd. Love!

Nästa dag (fredag) skulle vi prova och bada Max. Vi blev visade utav en sköterska.
Han tyckte det var mysigt, men han bajsade i vattnet nästan direkt så blev inget långt bad precis ;)

Vi träffade även läkaren och jag fick träffa hon som förlöste mig.
Vi gick igenom förlossningen och så.
Dagen gick ganska segt, eftersom vi ville vänta till eftermiddagen för pku och hörseltest innan vi åkte hem.

Jenny och Max´s kusin Meja kom på besök och även min bror. Skönt, fick tiden att gå lite fortare.

Vi matade Max med flaska under hela dagen och allt gick så bra.

Ena örat var bra, men det andra var alldeles blött och reagerade inte som det skulle.
Pku gick bra och vi åkte hemåt.

Under Max första 15 dagar( då pappan var hemma) bytte jag typ ingen blöja eller matade honom just.
Pappan skötte allt i stort sett och jag var ganska yr och trött.

På vägen hem åkte vi till stamnäs, saknade ju vår älskade lilla hund! Så vi fick mat där å träffade massvis med folk. Mona, Conny, Johan,Mathias, Nicke,Martina, Jocke, Vicki och svärmor såklart!
Fick god mat och max fick massa mys :)
Sedan åkte vi hem och myste, familjen 4!

Allt gick så bra med Monchi. Världens bästa lilla hund.

Var givetvis massa tjat om amningen, men efter ett tag förstod alla att jag INTE skulle amma :)

Ett beslut jag inte alls på något sätt ångrar!